Jaha. Jag hade tänkt vara duktig idag och tvätta och sortera en massa kläder, ringa till dagis, gå och plocka blåbär, sola och en massa annat. Av detta har jag gjort en sak, jag har ringt dagis för det måste helt enkelt göras. Det kan ju nämligen vara till fördel att veta när jag har anmält att barnen skall börja där efter sommarledigheten..
Jag tog min insomningstablett alltför sent igår, vilket ledde till att jag vaknade först lite efter kl 12. Det är inget jag är stolt över, och jag har haft dåligt samvete över att ha "kastat bort" halva dagen. Å andra sidan är jag ju faktiskt sjukledig och skall vila om det känns så, men slipper inte detdär jävla duktighetssyndromet. Mitt liv är så fyllt av kontroverser, och jag undrar om jag någonsin kommer att hitta någon slags balans i det hela. Vad jag än gör så brukar det vara allt eller inget. Går jag ut och promenera, går jag så fort att jag knappt hinner njuta av omgivningen, alternativt går jag inte alls (vilket är mer sannolikt). Lagar jag mat, lagar jag massor och invecklade menyer med efterrätter, bakverk och hela köret. Alternativt äter jag ingenting. Jag är ändå glad att jag med barnen klarar av att leva ett "normalt" liv, de håller mej i någon slags balans. Ändå är jag tacksam att mina föräldrar så gärna har barnen hos sig på landet, där är flickorna just nu också. Då får jag lite andningspauser och möjlighet till att sitta och bara tänka. För övrigt tänker jag alltför mycket, jag kan inte tänka sådär lämpligt mycket, utan det blir till grubblerier och analyser som aldrig tar slut. Det skulle vara så skönt att kunna stänga av hjärnan nu och då, kanske de ändå borde återinföra lobotomi för svåra fall som jag..fast kanske inte ändå..
Nu får det räcka innan det helt spårar ur. Tur att det finns blåbär i butikernas frysdisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar